Ett kapitel.

Nu ska jag dela mina innersta tankar jag haft den senaste månaden. Jag står lite i valet och kvalet om jag vill flytta hem till Sverige eller inte, japp ni läste rätt, starka Angelina har fått nog. 

Jag har listat upp för och nackdelar med att flytta till Sverige och bo kvar i England och här står jag, lika förvirrad endå. Det märks på hela mig vilket vrak jag är just nu. Jade sa att jag inte är mig själv, till och med stammisarna på jobbet säger 'ang vad är det med dig du brukar alltid skratta och le?!' Jag känner inte något lycka, jag känner mig tom, tom på känslor och slut på tårar. För första gången sen jag flyttade till England känner jag mig svagare än någonsin. 

Mina fördelar med att flytta till Sverige? 
- prio nummer ett, min familj, vänner och släkt. Jag vet, dom finns alltid kvar men det är just känslan av att inte kunna glida över till dom när jag vill, kunna ringa när jag vill osv. 

- mycket mycket mycket bättre lön. Den sketna lönen jag får här för det jobb som jag gör är skrattretande. 

- det är så frustrerande att aldrig kunna uttrycka sig helt och hållet på engelska,visst min engelska har förbättrats något kopiöst sen jag flyttade hit men ibland vill jag bara skrika på svenska för att jag blir så frustrerad. När Vania och Thierry bodde här hade vi sånna här stunder och dagar när engelskan bara gick år helvete och då hade vi en speciell sak vi gjorde, vi började prata samtidigt på våra egna språk i typ en minut, bara pratade om allt möjligt så fort vi kunde, sen var det bra! Att kunna få prata sitt eget språk är något jag alltid kommer uppskatta sen jag flyttade hit. 

Fördelar med att bo kvar i England?

- mina nya vänner, visst, samma här, dom finns alltid kvar och jag har skaffat mig vänner för livet, men jag menar hur ska jag klara mig utan Jade? 

- jag älskar England, verkligen älskar detta underbara land. 

Men har jag kanske insett att detta var ett kapitel i min oskrivna bok? Kanske ser var ett äventyr som bara fick mig att växa som människa, för ser har det gjort, jag är en helt annan människa och det tror jag alla ser, på ett bra sätt dock. Jag är fortfarande gamla vanliga, skrattfyllda, leende, fjantiga, löjliga Angelina, men inte just nu. 

Jag är en förvirrad själ, väldigt förvirrad. 

Och ver ni vad? Jag är inte hel utan min bästa kompis, hon ger mig så mycket styrka i detta liv, hon är min andra halva och min högra hand. Att vara utan henne är rent ut sagt ett helvete. Och att hon förra veckan skrev till mig att jag bott ifrån henne för länge skär i mitt lilla hjärta. Min BÄSTA kompis i hela världen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0