FRÅN SVERIGE TILL ENGLAND

Hon beskrev det som en rolig upplevelse, bra lärare, nya vänner, roliga saker att göra i activity center osv.

Jag håller fullkomligt med henne. 

Min första dag på EF var hemsk, jag hittade inte, jag förstod inget av tågen, jag åkte fel, jag hittade inte till skolan, jag var förvirrad, nära tårar hela tiden och framför allt, jag var ensam. 

Min andra dag på EF var då mitt liv förändrades, jag hamnade i en klass med en lärare som jag tyckte om från första mötet, hon spred lycka och hade ett bra sätt att lära ut engelska. När vi skulle göra 'lära känna varandra' lekar i klassen fann jag en av mina två närmsta vänner. Jag minns att Vania sa 'vi känner varandra' om henne och Thierry, då trodde jag att dom kände varandra från första början, men så var icke fallet, dom hade hittat varandra första dagen. 

Efter våran första lektion kom Vania fram till mig och sa "vi ska hå och äta lunch vill du följa med?" Det var där min resa med två personer som skulle komma att bli två av mina bästa vänner började.

Det tog oss ungefär en vecka innan vi visste det mesta om varandra och redan  hade börjat skapa våra band. Dom har hjälpt mig när jag känt mig nere, dom har fått mig att skratta när jag som mest behövde det, dom har fått mina lektioner att bli 10 gånger roligare än var dom skulle varit utan dom, dom har lyssnat på mig när jag behövt prata, dom har hjälpt mig när jag frågat om råd, dom har varit två stora berg jag kunnat luta mig emot och lita på. 

I 6 månader har vi hängt 24/7, hänger vi inte så pratar vi i telefonen eller i våran grupp konversation på whatsapp. Vi har funnit många andra vänner i skolan också men de har aldrig kommit in i våran lilla grupp. Alla vet att vi tre är 'fantastic three' och vi hörs överallt. Man vet att där man hittar en av oss där hittar man de andra två också. 

Vi har skapat våra internskämt som ingen någonsin kommer att förstå, vi har delat så många minnen, vi har samma humor, vi har skrattat, vi behöver bara kolla på varandra för att förstå vad den andra menar. 

Vi har våra tre olika karaktärer, Thierry med sina starka åsikter, roliga historier, han vill aldrig ha fel och han har ett hjärta av guld. Vania med hennes utstrålning och sinne för mode, hon är som den storasyster jag aldrig fick. Och jag med min högljudda röst och skratt som är mer än känt i skolan, mina lärares favorit meningar till mig är "vad är det som är så kul nu då?"  "Vi kommer sakna ditt skratt som man hör i hela skolan" "Angelina gå ut och ta lite luft innan du kvävs av skratt" "Nu är hon igång igen, nu kommer hon aldrig sluta skratta" .

Att få dela dessa 6 månader av mitt liv med dom här två människorna är jag mer än tacksam över, jag har skaffat mig två av mina bästa vänner från helt olika kulturer i ett främmande land, jag är fortfarande fascinerad över det.

Jag kommer med all säkerhet få besöka Chile och Schweitz i mitt liv, otroligt häftigt. 

Det är med sorg jag skriver detta då jag nästa onsdag måste säga hejdå till Vania som åker hem om en vecka och om en månad säga hejdå till Thierry som åker 16 mars. 

Jag är otroligt tacksam att jag funnit två av mina närmsta vänner här, och det här är inte slutet, det är bara början. 

I love you so much.