Ödet

Jag tror definitivt på ödet, allt som händer, händer av en anledning som sedan leder till något annat. Jag tänker mycket på sånna saker, så fort något händer i mitt liv, bra eller dåligt så försöker jag alltid analysera varför? Jag är en väldigt djup och känslig person och att analysera saker och oroa sig över saker kan vara både bra och dåligt.  Det kan vara bra för att jag inser saker när jag tänker för mycket på dom och det kan få mig att fatta bra beslut efter att ha tänkt igenom något, även om jag i vissa stunder är en väldigt spontan människa och jag älskar förändringar. 
Det kan även vara dåligt eftersom jag ibland över analyserar saker och hamnar i min egen lilla värld vilket leder till att jag börjar oroa mig för saker och ibland tror att jag har tagit fel beslut fast det är ett helt rätt beslut. Jag är väldigt mycket av en tänkare och håller mycket av mina känslor inom mig tills jag en dag när allt blir för mycket, exploderar i känslor. 

Jag har tänkt mycket på ödet den senaste tiden eftersom mitt liv tagit stora vändningar på de flesta plan. Jag menar tänk om jag aldrig hade sökt jobbet på the yacht då hade jag aldrig träffat mina vänner som idag har räddar mig från att vara en ensam människa med i praktiskt taget inget att göra till att ha ett jobb, fått en till umgängeskrets och träffat människor som får mig att bli glad och som jag har roligt med men också som hjälper mig när jag undrar över något, som tröstar mig när jag gråter, som ger mig tips och försöker leda mig in på rätt vägar. Jag är otroligt tacksam över det. Att bli välkomnad med öppna armar på jobbet och skaffat så mycket vänner hade jag aldrig någonsin kunnat tänka mig för 3 månader sedan. 

Jag är så stolt över mig själv som klarat mig igenom en flytt till ett annat land och lyckats bygga upp och starta ett Mutt liv i ett annat land. 

Visst är det inte alltid lätt, vissa dagar har jag svårt att uttrycka mig på engelska och vill bara skrika på svenska, men det är då jag har älskade Sanna som jag ringer, jag vill även ibland bara lägga mig i fosterställning och gråta för att jag saknar mina vänner och min familj i Sverige, det är även många gånger jag bara velat flytta till Sverige igen, men allt detta hade jag räknat med när jag flyttade och det kommer förmodligen att fortsätta att komma i vågor men det är då jag har dolk runt pmkrinf mog här som älskar mig och folk runtomkring mig i Sverige som älskar mig, och det är ni som får min livsgnista att börja glöda ordentligt. 

Jag älskar er! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0