Lite tankar

Timmy har inte ens varit borta en dag och jag sitter redan och bävar mig för dessa 9 dagar utan min stora kärlek. Men det klarar vi nog. Det är nog inte det att han åkte idag utan det var nog själva känslan att jag visste att jag skulle få sova själv idag, jag satt ute och rökte och grät, varför vet jag inte! Det bara rann, allt kom samtidigt, saknad, lättnad, oro, glädje, alla känslor du kan tänka dig.

När jag satt där i min ensamhet och tårarna rann så insåg jag att ensamheten var det jag frukade, ensamhet är inte min starka sida. Det vart bara för mycket för min hjärna, jag kände mig som den mest ensama människan i hela världen och det kändes som att jag aldrig någonsin igen skulle få prata med någon eller träffa någon.

Det har varit mycket dom här dagarna.

Sedan ringde en person, det blev minnes prat, skratt, allvarssnack..ja ni vet! Och helt plötsligt så känndes allt så bra igen. Hon är allt bra den där pärlan, utan henne inget mig, verkligen inte!

Tur att jag har våra fina katter, massa sällis!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0